skalt

Hej, jag har en ytterligare nyansering av ordet 'skal' än den som redan finns här. I min barndom (70-80 talet) användes ordet 'skal' av min skånska far (född 1938) typiskt om söta lite finurliga barn. Det var knutet till ett särskilt utseende. Ett visst barn såg 'skalt' ut. 'Hon är skal'. Tänk Emil i Lönneberga i filmerna - han ser typiskt skal ut. Men hade det varit en annan skådespelare kanske han inte hade sett skal ut. Det räcker alltså inte enligt vår definition att vara klurig/pillemarisk, man måste också ha ett särskilt utseende. Både jag och mina barn använder det ibland och ingen förstår vad vi menar.

Usel synonym!

Uråldriga skalt betyder inte alls 'konstigt', utan 'klurigt, lömskt, knepigt eller skumt'.'Konstigt' är en alldeles för slätstruken, otillfyllest synonym. Det finns en stark pejorativ biton i ordet, d v s den negativa laddningen är påfallande. Då förslår inte 'konstigt' på långa vägar.

Rolf L.
Språkkunnig journalist
och pensionär