”Pycke” kallade vi de porslinsskärvor eller liknande som vi använde att markera ruta med när vi hoppade hage. Ju finare mönstrat pycke, desto bättre. En vanlig ”grauhall”, dvs sten, var ointressant, kanske delvis för att den kunde rulla in i fel ruta. Ett porslinspycke brukade bli liggande där det skulle.